Oh My Buddha!

  I bilden nedan står jag med min nya chef :) Nu ska jag berätta:

Jag, mamma, Shingo och mammas kompis Melissa var och åt på en av dom mest kända japanska resturanger i Atlanta ikväll. Resturangen e ofta med i tidningar, maten är helt underbar och det är bara japaner som jobbar där, skittrveliga dessutom. :) Iaf, ägaren vet vem vi e för vi äter där ibland, så han kom o snackade med oss och sen ville han ta bild med mig (han sätter upp bilder på sig själv och kunder i hallen som leder till badrummet). Efter det sa jag Sushi ga sukii desu vilket betyder "jag gillar verkligen sushi" på japanska (eftersom jag visste att han också var sushi chef) och han blev imponerad och frågade om jag skulle vara intresserad i att jobba där. Tydligen så har han letat efter någon sen i december men har varit försiktig för han vill inte förstöra deras rykte? Jag blev jätteglad för det är en jättestor komplimang att han valde mig, det känns inte som det e sant, e så glad. :)


Huvudservitrisen (?) eller såkallade head waitress pratade också med mig för ägaren ville se om hon skulle godkänna mig. Gud vad jag blev nervös.. Hon är en japansk kvinna i 50 års åldern klädd i en kimono (alla servitriser har på sig sånna) och jag var tvungen att buga och snacka så mycket japanska som jag bara kunde, men det gick bra! :D Så på tisdag ska jag åka in och vi ska prata om mitt schema!

FY FANNN vad glad jag är.. Det är jättesvårt att få jobb just nu (har försökt som fan) men jag lyckades bli erbjuden ett jobb på ett ställe som är mycket bättre än ställerna jag har ansökt till. Och Shingo (mammas man) sa att eftersom jag ska läsa japanska i skolan och jobba på ett ställe där dom talar nästan bara japanska (många av kunderna också) så borde jag kunna lära mig flytande japanska på nolltid :) Vi får väl se hur det går. Jag kanske kommer att ha råd att RESA nästa sommar då! Kanske kanske! :D *hoppas*