Blev Inspirerad..
Jag satt på planet och lyssnade på en av Green Day's nya låtar som heter ¡Viva La Gloria! men hade en helt annan låttext i huvudet..
Oh, leaving you
Feels like hanging over the edge
I gaze at the widespread ocean
With a clouded vision
I see the truth
In the landscapes passing by
The weight on my heart can prove
That this is our goodbye
Say you love me, it lights a fire
I've never felt before
The plane keeps on lifting higher
Till I see your face no more
In believing you
I'm now backing off from the ledge
The time of my life is done
And life has begun
Feels like hanging over the edge
I gaze at the widespread ocean
With a clouded vision
I see the truth
In the landscapes passing by
The weight on my heart can prove
That this is our goodbye
Say you love me, it lights a fire
I've never felt before
The plane keeps on lifting higher
Till I see your face no more
In believing you
I'm now backing off from the ledge
The time of my life is done
And life has begun
Hej då älskade land
Känslan jag fick när jag åkte hem ifrån sverige kan bäst förklaras som en fruktansvärd öm tomhet som sliter isär både hjärta och mage. Först var man tvungen att säga hej då till Ylva och hennes familj och till Emmas föräldrar och Ally. Sen var det Axels tur, jag hade ju varit med honom ett bra tag men jag insåg inte att jag skulle till andra sidan jordklotet tills det var dags att dra hem till Sabrina igen. Det hela kändes ju helt overkligt i början.. När vi sa det sista ordet och jag vände mig om och började gå med raska steg längst med Sabrina kände jag för första gången hur det stack till i hjärtat och jag kunde inte ge ifrån mig ett enda ord. Hon vände sig aldrig om, jag tror att hon på något sätt förstod att om jag hade försökt att prata så hade det bara blivit fel och hon hade nog inte förstått ett ord. Efter ett tag kom Emma och Ally för att hämta ett busskort, det var skönt så fick man ju prata lite mer med dom och säga hej då igen. :)
Fick knappt någon sömn den natten, utan klev upp skit tidigt och åkte nästan direkt till flygplatsen. När planet lyfte kunde jag inte sluta stirra ut med tanke på att jag inte vet hur länge det kommer att dröja tills jag kan åka dit igen. 8 timmar senare befann jag mig i Chicago och var tvungen att hämta mitt baggage och lämna in det igen efter jag hade gått igenom en massa "customs". Jag tänkte att måste gå igenom så jävla många säkerhetskontroller när man åker till USA, men inte när man åker därifrån. De vill bli av med oss! Iaf, efter ett par timmar var jag klar och kunde ta något snabbt att äta, men på väg till Starbucks och Quiznos träffade jag en kille som hade rest från Amsterdam och skulle åka vidare till Florida och inte hade fått sitt baggage, och inte hade hittat ett sätt att ringa sin familj och meddela dem att han skulle bli försenad, så han fick låna min telefon.
Efter yttligare ett flyg befann jag mig i Atlanta och gick runt och kollade på marken med en enda tanke: Det fanns absolut inget sätt att återvända nu. Det är då man ska ha supernaturliga krafter så att man antingen kan flyga eller bli osynlig. ;) Efter en lång promenad kom jag äntligen fram till baggage claim, men en av mina väskor kom aldrig. :( Det var den största med alla mina kläder, smink, smycken och presenter i, så nu har jag knappt ens några kläder. Det var det sista jag behövde.. Andra gången i sommar liksom. Jag gjorde ju allt rätt och det är jag 100% säker på, after all så fick jag en av mina väskor.. Suuuuuugigt!
Men life goes on, ni ska bara veta att jag hade bästa sommaren hittills med er och jag saknar er så otroligt mycket! Och nu sitter jag här och nästan somnar för jag har varit vaken i över 24 timmar nu, MEN, jag ska skriva mer om sverige sen, ville bara få det här ur mig liksom.. Bye så länge :D
Fick knappt någon sömn den natten, utan klev upp skit tidigt och åkte nästan direkt till flygplatsen. När planet lyfte kunde jag inte sluta stirra ut med tanke på att jag inte vet hur länge det kommer att dröja tills jag kan åka dit igen. 8 timmar senare befann jag mig i Chicago och var tvungen att hämta mitt baggage och lämna in det igen efter jag hade gått igenom en massa "customs". Jag tänkte att måste gå igenom så jävla många säkerhetskontroller när man åker till USA, men inte när man åker därifrån. De vill bli av med oss! Iaf, efter ett par timmar var jag klar och kunde ta något snabbt att äta, men på väg till Starbucks och Quiznos träffade jag en kille som hade rest från Amsterdam och skulle åka vidare till Florida och inte hade fått sitt baggage, och inte hade hittat ett sätt att ringa sin familj och meddela dem att han skulle bli försenad, så han fick låna min telefon.
~ Vi flög över bland annat Norge och Island och eftersom det nästan var helt klart på himlen kunde man se ner på berg och fjordar, bland det vackraste jag har sett ~
Efter yttligare ett flyg befann jag mig i Atlanta och gick runt och kollade på marken med en enda tanke: Det fanns absolut inget sätt att återvända nu. Det är då man ska ha supernaturliga krafter så att man antingen kan flyga eller bli osynlig. ;) Efter en lång promenad kom jag äntligen fram till baggage claim, men en av mina väskor kom aldrig. :( Det var den största med alla mina kläder, smink, smycken och presenter i, så nu har jag knappt ens några kläder. Det var det sista jag behövde.. Andra gången i sommar liksom. Jag gjorde ju allt rätt och det är jag 100% säker på, after all så fick jag en av mina väskor.. Suuuuuugigt!
Men life goes on, ni ska bara veta att jag hade bästa sommaren hittills med er och jag saknar er så otroligt mycket! Och nu sitter jag här och nästan somnar för jag har varit vaken i över 24 timmar nu, MEN, jag ska skriva mer om sverige sen, ville bara få det här ur mig liksom.. Bye så länge :D
